Jag vet inte om det har med min viktnedgång att göra men det började när jag slutade dricka läsk och äta godis.

Jag har:
- dålig andedräkt! Spelar alltså ingen roll om jag borstar tänderna 50 ggr/dag
- börjar lätt att lukta svett! Vilket jag aldrig gjort tidigare

Kan det ha att göra med att kroppen gör sig av med alla slaggprodukter? Jag hoppas att det är det och att det försvinner så småning om!



(bilden är tagen från google, men det är jag på bilden!)

Dagens träning skulle egentligen äga rum imorse, redan vid 9 tänkte vi vara på plats då. Men då fick vi ett problem som vi inte alls tänkte att vi skulle behöva stöta på. Lokalen var larmad och ganska så låst!? dumt av oss att bara anta men vi valde att inte ge upp för dagen utan vi sköt fram träningen.

Vid halv 3 körde vi igång med ett danspass som johanna så flitigt hade gjort. Det var allt från att skaka rumpan till att göra utfall, till att hoppa upp och ner och fram och tillbaka och hit och dit och dit och hit. (Dock hackade skivan tills vi kom på vad felet var) Jätte kul var det och det är en träningsform som jag upplever tar bort koncentrationen från att det är jobbigt till att kunna stegen och lyssna på den härliga musiken.

Efter hennes pass laddade vi upp med frukt och vatten och sen körde vi lite styrke träning. Alla körde individuellt och jag tror att det blev ett bra resultat där på slutet. Jag känner då mig helt slut i överkroppen vilket jag riktade in mig mest på idag. Man lägger som upp ett pass för sig själv och man lär sig även att pressa sig själv då vissa kan ge upp!

Är mycket nöjd med dagens träning och imorgon kör vi igen om vi inte lyckas få något mer bekymmer.

I tisdags var jag med om en skum grej. När jag var hemma och väntade på att fara och träna fick jag en plötslig smärta i magen. Det gjorde så sjukt ont och det spelade ingen roll om jag satt, stod eller låg ner för det gjorde fortfarande lika ont. Jag började kallsvettas och må illa och tillslut la jag mig ner och låg där och vred och vände på mig tills det gick över lite. Bestämde mig för att ändå åka och träna och det gick jätte bra. (det finns säkert många som redan kan ställa en diagnos på mig nu, men jag fortsätter)

Efter träningen kändes det också bra i ungefär en timme, sen började det ömma igen och det sög verkligen musten ur mig så jag gick och la mig tidigare än någonsin. På morgonen när jag vaknde hade jag lika ont och var även lite stel. Gick till skolan men hamnade på vårdcentralen. Dom tog alla möjliga prover på mig och klämde mig på magen och ryggen och jag fick böja fram och tillbaka osv. Sen konstaterade min läkare att jag hade...................... här och häpna............. en överansträngd muskel.

Hans teori är att när man har en överansträngd muskel strålar den ut smärta till dom andra närmsta delarna och det var därför jag hade ont. Trodde ju typ att jag hade en förstorad mjälte men så var det inte. Då vet ni det, att om ni tränar mycket behöver det inte alls vara det värsta man kan tänka sig. Min medicin blev att träna som jag göra och stretcha mycket. Det ska nog inte bli några problem, det måste ha varit den bästa medicinen jag har fått på länge!

Måste bara berätta det här. Jag kan verkligen bli på dåligt humör och då menar jag VERKLIGEN. Det händer oftast när jag är själv och då måste jag göra något för att få bort det. Idag var en sån dag, jag störde mig på allt som hände på facebook, alla som skrev på msn, sms som kom, mina syskon som lät almänt irriterande. Jag bestämde mig då för att gå ut och gå hur jobbigt det än lät i mina tankar. Medans jag klädde på mig allt hann jag störa mig på hur varmt det var, hur konstigt det kändes med mycket kläder på, min syster som frågade vart jag skulle och min iPod som inte ville fungera.

Väl ute blev jag så irriterad för att det var så kallt, för att det var så dåligt ljud i mina hörlurar, jag hade för halkiga skor, skotrar som körde förbi, tankarna på allt innan. Det var som att jag hade två gubbar som satt på varsin axel, den ena sa att jag skulle vända och gå hem och den andra sa att jag skulle fortsätta. Jag är så otroligt glad att jag lyssnade på den andra gubben för ju mer jag gick desto mer kände jag att jag blev på bättre humör, att jag kunde komma till underfund med mina tankar. Min iPod fortsatte jag att lyssna på och jag slutade störa mig på den tillslut. Jag slutade frysa och tillslut var allt bra igen.

Meningen med detta inlägg var inte att klaga utan det var mer för att visa att jag är precis som alla andra. Man går och tänker såna där dumma och fåniga tankar men där har ni verkligen ett tips som ni kan ha i åtanke. TA EN PROMENAD om ni är på dåligt humör, och känn verkligen efter om det blir bättre.
Välj en väg från första början som du ska gå och håll dig till den, ta inte en genväg och vänd inte hem.