Måste bara berätta det här. Jag kan verkligen bli på dåligt humör och då menar jag VERKLIGEN. Det händer oftast när jag är själv och då måste jag göra något för att få bort det. Idag var en sån dag, jag störde mig på allt som hände på facebook, alla som skrev på msn, sms som kom, mina syskon som lät almänt irriterande. Jag bestämde mig då för att gå ut och gå hur jobbigt det än lät i mina tankar. Medans jag klädde på mig allt hann jag störa mig på hur varmt det var, hur konstigt det kändes med mycket kläder på, min syster som frågade vart jag skulle och min iPod som inte ville fungera.

Väl ute blev jag så irriterad för att det var så kallt, för att det var så dåligt ljud i mina hörlurar, jag hade för halkiga skor, skotrar som körde förbi, tankarna på allt innan. Det var som att jag hade två gubbar som satt på varsin axel, den ena sa att jag skulle vända och gå hem och den andra sa att jag skulle fortsätta. Jag är så otroligt glad att jag lyssnade på den andra gubben för ju mer jag gick desto mer kände jag att jag blev på bättre humör, att jag kunde komma till underfund med mina tankar. Min iPod fortsatte jag att lyssna på och jag slutade störa mig på den tillslut. Jag slutade frysa och tillslut var allt bra igen.

Meningen med detta inlägg var inte att klaga utan det var mer för att visa att jag är precis som alla andra. Man går och tänker såna där dumma och fåniga tankar men där har ni verkligen ett tips som ni kan ha i åtanke. TA EN PROMENAD om ni är på dåligt humör, och känn verkligen efter om det blir bättre.
Välj en väg från första början som du ska gå och håll dig till den, ta inte en genväg och vänd inte hem.