Jajamen, som rubriken lyder så har jag åkt på vääärldens förkylning eller de är värre än så men jag har inte fått någon "sjukdom" om jag så säger. Så detta projekt har jag satt på hyllan just för stunden kan man väl säga. Det började för 2 veckor sedan och sen dess har de bara blivit värre, vilket jag är väldigt less på. Kan värken träna eller äta de jag känner att jag borde. Lever på flytande eftersom jag får sånna hemska hostattacker när jag äter annat. Frågan är ju hur man ska finna motivationen att komma tillbaka efter detta? När man verkligen kände att man var på rätt spår och var så otroligt taggad så vände de ju totalt när man får ett uppbrott. Jag vill så gärna träna och komma igång igen men just nu har då kroppen lagt av och säger nej, så de är bara och vila. Visst hade jag kunna göra "lättare" aktiviteter om de inte vore så illa som de är. I Måndags fick jag en medicin som innehåller morfin som gör mig snurrig och trött. I och för sig så gör jag väl inte av med speciellt mycket energi när jag ligger i sängen större delar av dagarna så känner inte att jag behöver äta speciellt mycket men vill gärna äta något annat än fil/yoghurt/soppa. Gröt och annan husmanskost går bort för de går bara inte utan att de ska retas i halsen. Haha, är så negativ just nu så jag vet inte vars jag ska ta vägen. Känns som att jag inte kan göra annat än vänta men de har jag gjort i snart 2 veckor, men de känns inte som att de är någon större idé och ens försöka träna när jag blir anfådd av att gå ut med soporna, haha, det vänder väl snart förhoppningvis.....Annars med att hålla mig ifrån godis/läsk/bakelser osv går suveränt, så nånting som är positivt just nu är väl det. Känns bara som att jag halkar efter lite nu.

Oftast får man ju höra "Det är farligt att träna när man är sjuk" Och när man frågar "Varför?" så får man oftast svaret "Det vet jag inte...men det är bara de". Därför har jag suttit och klickat runt lite och kikat om jag hittar svaret på Varför. I alla fall vet jag att skederisken höjs när man är sjuk och tränar, så de gäller att känna efter själv om man är nog frisk för att utföra en fysiskaktivitet. Och om man tränar med en infektion i kroppen är de väldigt lätt hänt att den lättare sprids i kroppen och i värsta fall kan man få de som återkommer och många tar upp, nämligen, hjärtmuskelinflammation - hjärtats förmåga att pumpa runt blodet har försämrats och vätska kan samlas i lungor och i hjärtsäcken. Detta kan i vissa fall t.o.m kan vara livshotande. Om man har sådan otur att man råkar ut för just hjärtmuskelinflammation så kan du få låta bli att utföra fysiskaktivitet under flera veckor, ibland månader. Så det kanske är bättre att lyssna på kroppen och vila under den tiden och låta viruset/infektionen åka ut från kroppen istället för att riskera att bli borta från träningen ännu längre? Det är så jag tänker. De finns liksom ingen chans att jag går och tränar när jag är sjuk, dels så orkar man inte lika mycket och för de andra så blir man förmodligen inte av med viruset snabbare.


Det hjälpte faktiskt att få lite "kött på benen" inom området så man inte känner sig allt för dålig för att man inte kan. MEN vi ska absolut poängtera att träning ger en ett friskare liv och jag tror många skippar träningen för att man är "lite snorig" och kommer med sådana bortförklaringar, så de gäller ju att kunna skilja på sjuk och "sjuk".